Tog ner ett par banankartonger fulla med filmer från vinden. Har köpt på mig en jäkla massa filmer under åren, många som jag inte ens sett, tänkte jag skulle passa på att se dem och sen sälja dem. Påbörjade således min Al Pacino-box sent igår kväll med "En kvinnas doft".
Storyn är rätt enkel, studenten Charles tar ett jobb som assistent åt en blind krigsveteran, som förstås inte alls är intresserad av att få hjälp av någon. Al Pacino spelar veteranen som inte har kvar nån livsglädje utan bara hatar allt och alla, men nu när hans ordinarie omhändertagare, hans brorsdotter, reser bort, vill han dra till New York och leva loppan och då får Charles (Chris O'donnell) helt motvilligt följa med. Trots att de lever med helt olika världsbilder och trots att Al Pacino hela tiden skickligt får tokaggressiva utbrott, uppstår en vänskap och respekt för varandra som enligt DVD-omslaget är "oerhört rörande". Det kan man ju alltid diskutera, men en helt okej film är det iallafall.
Utan att veta vilken konkurrens det var om Oscarstatyetten för bästa manliga huvudroll det aktuella året, törs jag säga att Al Pacino fick den välförtjänt. Han är som gjort för den här rollen och genomgående är det bara riktigt bra skådisar. Samtidigt är det inget spektakulärt heller, tre plus nånting är rimligt :). Här slänger jag in en av slutscenerna, slitet ur ett sammanhang där Charlie sitter i skolans domstol och förväntas tjalla på sina klasskompisar. Det är en spoiler för dig som tänkt se filmen :)
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar