Den amerikanska nyfilmatiseringen av den danska filmen "bröder", om två bröder varav en dör i kriget och den andra kliver fram och hjälper till med familjen. När, efter flera år, den döde brodern visar sig vara i livet och kommer hem igen till sin bror och fru som verkar vara förälskade. Åtminstone tycker han det verkar så och med färska jobbiga minnen från kriget blir det inte lätt att komma tillbaka till vardagen.
Riktigt bra skådisar och bra scener varvas flitigt med sämre skådespelare och ett manus som saknar den tyngd som historien förtjänar. Hela filmen genomsusas av känslan att teamet bakom filmen ÄLSKAR kriget och varenda scen tycks ha det i baktanke, vilket blir rätt tröttsamt och provocerande. Blir lite seg mellan varven också men till helheten en helt okej film som förtjänar två plus. Kan inte släppa tanken på att det känns som att man slarvat bort en bra story med ett halvdant manus. Ska bli spännande att se originalfilmen nångång. Ett stort plus till barnskådespelarna i filmen som blev lite av en behållning. Helt okej rulle alltså!
torsdag 13 maj 2010
torsdag 6 maj 2010
Scent of a woman +++
Tog ner ett par banankartonger fulla med filmer från vinden. Har köpt på mig en jäkla massa filmer under åren, många som jag inte ens sett, tänkte jag skulle passa på att se dem och sen sälja dem. Påbörjade således min Al Pacino-box sent igår kväll med "En kvinnas doft".
Storyn är rätt enkel, studenten Charles tar ett jobb som assistent åt en blind krigsveteran, som förstås inte alls är intresserad av att få hjälp av någon. Al Pacino spelar veteranen som inte har kvar nån livsglädje utan bara hatar allt och alla, men nu när hans ordinarie omhändertagare, hans brorsdotter, reser bort, vill han dra till New York och leva loppan och då får Charles (Chris O'donnell) helt motvilligt följa med. Trots att de lever med helt olika världsbilder och trots att Al Pacino hela tiden skickligt får tokaggressiva utbrott, uppstår en vänskap och respekt för varandra som enligt DVD-omslaget är "oerhört rörande". Det kan man ju alltid diskutera, men en helt okej film är det iallafall.
Utan att veta vilken konkurrens det var om Oscarstatyetten för bästa manliga huvudroll det aktuella året, törs jag säga att Al Pacino fick den välförtjänt. Han är som gjort för den här rollen och genomgående är det bara riktigt bra skådisar. Samtidigt är det inget spektakulärt heller, tre plus nånting är rimligt :). Här slänger jag in en av slutscenerna, slitet ur ett sammanhang där Charlie sitter i skolans domstol och förväntas tjalla på sina klasskompisar. Det är en spoiler för dig som tänkt se filmen :)
Storyn är rätt enkel, studenten Charles tar ett jobb som assistent åt en blind krigsveteran, som förstås inte alls är intresserad av att få hjälp av någon. Al Pacino spelar veteranen som inte har kvar nån livsglädje utan bara hatar allt och alla, men nu när hans ordinarie omhändertagare, hans brorsdotter, reser bort, vill han dra till New York och leva loppan och då får Charles (Chris O'donnell) helt motvilligt följa med. Trots att de lever med helt olika världsbilder och trots att Al Pacino hela tiden skickligt får tokaggressiva utbrott, uppstår en vänskap och respekt för varandra som enligt DVD-omslaget är "oerhört rörande". Det kan man ju alltid diskutera, men en helt okej film är det iallafall.
Utan att veta vilken konkurrens det var om Oscarstatyetten för bästa manliga huvudroll det aktuella året, törs jag säga att Al Pacino fick den välförtjänt. Han är som gjort för den här rollen och genomgående är det bara riktigt bra skådisar. Samtidigt är det inget spektakulärt heller, tre plus nånting är rimligt :). Här slänger jag in en av slutscenerna, slitet ur ett sammanhang där Charlie sitter i skolans domstol och förväntas tjalla på sina klasskompisar. Det är en spoiler för dig som tänkt se filmen :)
Prenumerera på:
Kommentarer (Atom)
